Längtar till framtiden

Lite vemodigt känns det allt att det snart är slut för denna säsongen i Laerdal. Det är otroligt vacker natur och jag har faktiskt börjat känna mig som hemma. Jag har träffat en hel hög med nya intressanta människor som jag lätt skulle kunna spendera min fritid med, men det är lite långt att åka 90mil för att ta en fika. Det är märkligt att man inte upptäcker känslan av att vara hemma förrän man nästan är på väg ifrån platsen, då är det ju nästan för sent.

Samtidigt längtar jag hem och önskar jag hade kunnat åka för länge sen. Det känns också lite vemodigt att behöva komma tillbaka till den normala vardagen och ha missat sju veckor av den. Alla vänner har förändrats, nya jobb, körkort, nya relationer, nya händelser. Och allt är ett blankt blad! Det är ungefär som att missa mitten av ett avsnitt av en bra serie och bara se början och slutet. Oftast förstår man inte riktigt hur de hamnat där de hamnat lilsom.

Hur som helst känner jag mig allmänt vemodig just nu, men det går nog över när jag får min lön! Annars kan jag alltid tröstshoppa, haha!



Solnedgången strax utanför Laerdal ikväll