Nöjd och fri

Jag tror och hoppas H har det bra nu!

Det blev tomt utan den ständiga oron som har hängt sedan han hamnade på sjukhus för ca två månader sedan. U har legat och sovit i min famn, jag har hjälpt henne samla ihop sig när hon packade upp hans jacka, vi har varit hemma i deras lägenhet, vi har både skrattat och gråtit.

Just nu känns allt bra, men det är svajigt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0