Längtar till framtiden

Alla går runt och har ont i magen och kräks kaskader. En annan har ont i magen och stressar ihjäl sig mer eller mindre. Det är inte speciellt kul när man gjort ett seriöst samtal med en patient som ska videoinspelas när kameran stänger av sig hela tiden! URK! FAAN säger jag bara. Tid för att göra ett nytt samtal finns inte alls! Hittar inte några minuter någonstans. Magknip lär väl följa med de närmaste dagarna. Dags att köpa hem lite lugnande och mjukmedel för magen så jag orkar de närmaste veckorna. Kanske inte ska jobba natten nästa vecka, men då kommer stressen över ekonomin istället. SKIT och BAJS!

Tur att man kan komma hem, ta en promenad med vovvarna och njuta av dagens sista solstrålar! Härliga vårkänslor börjar vakna till liv... Trots stress och magknip

Från dagens promenad i hemtrakten

Har varit på praktik i tre dagar på en öppen psykiatrisk mottagning/hemtjänst. En givande och intressant fältstudie. Men vilka människoöden man får se. Unga människor med så svår ångest att de blir handikappade av sin mentala status. De klarar inte att bli lämnade, men de klarar heller inte att ha för många personer med. De behöver men kan inte ta sig till sjukhuset för terapi. Andra har svårt för att ta sig för att göra saker och tankarna handlar enbart om hur rädd man är för nästkommande aggresiva utbrott ska komma. Ligga och stirra i taket av rädsla för att något ska förändras. Inte våga eller kunna prata med någon på grund av paranoida tankar kring hur alla arbetar emot en. Hur kan man som människa bli så?

Jag är så glad att jag är i den sits jag befinner mig i. Visst att man kan känna sig deppig, ha episoder av mindre aktivitet pga slöhet, stress, lite tentaångest, sorg och alla andra obehagskänslor som sköljer över en ibland. Men med täta mellanrum som är tämligen långa finns ett välbehag och en stark livsvilja.

Nu är det bara ett år kvar av utbildningen sedan är jag sjuksköterska. Jag ska då klara av att möta personer med stora besvär och handikappande vanföreställningar. Psykiatrin är något som intresserar mig starkt. Kanske att man hamnar där en gång under karriären?

Hur som helst ska jag nanna kudden för att orka min sista dag med den underbara personalen. Njut av din psykiska hälsa så länge du har den, en dag kan det vara du som drabbas av en så svår depression att du blir psykotisk, ser konstiga saker, inte fungerar socialt...

Hundarna är alldeles till sig när dom får komma ut och hoppa upp ur och ner i snön. H är den som är gladast och som bara vräker i sig snö! Han är sååå lycklig över snön och vill helst aldrig gå in.
K är däremot lite mer fundersam, i morse la hon öronen bakåt, kröp ihop och visade sitt missnöje med att gå väääldigt lååååååångsamt till hundgården. Väl där fick jag gräva fram grinden. På tacket ligger just nu 60cm snö men det hindrar INTE H från att hoppa upp och hålla koll på läget. K däremot ligger tryggt inne i den nästan insnöade hundkojan.

Jaja, nu ligger hon iaf nöjd och liiite fuktig på Husses kudde och sover TUNGT!

Själv har jag simmat med A idag. Det var mysigt, förutom att ryggen krånglar. Vet inte vad jag har gjort, men det har varit på gång några veckor nu.

Jaja, det SKA gå över till imorgon för då är det djupvattenträning i äventyrsbassängen. Ska bli kul och plaska runt där med M och alla andra gamla tanter!