Längtar till framtiden

Har varit på praktik i tre dagar på en öppen psykiatrisk mottagning/hemtjänst. En givande och intressant fältstudie. Men vilka människoöden man får se. Unga människor med så svår ångest att de blir handikappade av sin mentala status. De klarar inte att bli lämnade, men de klarar heller inte att ha för många personer med. De behöver men kan inte ta sig till sjukhuset för terapi. Andra har svårt för att ta sig för att göra saker och tankarna handlar enbart om hur rädd man är för nästkommande aggresiva utbrott ska komma. Ligga och stirra i taket av rädsla för att något ska förändras. Inte våga eller kunna prata med någon på grund av paranoida tankar kring hur alla arbetar emot en. Hur kan man som människa bli så?

Jag är så glad att jag är i den sits jag befinner mig i. Visst att man kan känna sig deppig, ha episoder av mindre aktivitet pga slöhet, stress, lite tentaångest, sorg och alla andra obehagskänslor som sköljer över en ibland. Men med täta mellanrum som är tämligen långa finns ett välbehag och en stark livsvilja.

Nu är det bara ett år kvar av utbildningen sedan är jag sjuksköterska. Jag ska då klara av att möta personer med stora besvär och handikappande vanföreställningar. Psykiatrin är något som intresserar mig starkt. Kanske att man hamnar där en gång under karriären?

Hur som helst ska jag nanna kudden för att orka min sista dag med den underbara personalen. Njut av din psykiska hälsa så länge du har den, en dag kan det vara du som drabbas av en så svår depression att du blir psykotisk, ser konstiga saker, inte fungerar socialt...

Hundarna är alldeles till sig när dom får komma ut och hoppa upp ur och ner i snön. H är den som är gladast och som bara vräker i sig snö! Han är sååå lycklig över snön och vill helst aldrig gå in.
K är däremot lite mer fundersam, i morse la hon öronen bakåt, kröp ihop och visade sitt missnöje med att gå väääldigt lååååååångsamt till hundgården. Väl där fick jag gräva fram grinden. På tacket ligger just nu 60cm snö men det hindrar INTE H från att hoppa upp och hålla koll på läget. K däremot ligger tryggt inne i den nästan insnöade hundkojan.

Jaja, nu ligger hon iaf nöjd och liiite fuktig på Husses kudde och sover TUNGT!

Själv har jag simmat med A idag. Det var mysigt, förutom att ryggen krånglar. Vet inte vad jag har gjort, men det har varit på gång några veckor nu.

Jaja, det SKA gå över till imorgon för då är det djupvattenträning i äventyrsbassängen. Ska bli kul och plaska runt där med M och alla andra gamla tanter!